En resa längs den åttafaldiga vägen

Vad är det som strävar emot när man vill utvecklas? I några dagar nu har jag känt en liten motsträvighet mot det här projektet, ungefär som "det spelar väl ingen roll". Känner knappt för att meditera heller. Vad har man för dualitet inom sig? Jag vill utvecklas, men den andra delen är lat, oansvarig och bryr sig inte. Om jag tar avstånd och blir uppmärksam om den här dualiteten så försvinner den lite, det märker jag. Men den vill inte ens det. Den vill hellre sitta vid datorn istället för att bli analyserad. Och jag faller för det enkla, roliga, och gör det. Det är roligare att sitta och skriva än att ta tag i det jag har lovat att göra. Men varför är det så när jag egentligen vill utvecklas? Det handlar verkligen om att bli fri  lära sitt ego, det förstår jag nu.

Kom på ännu en övning i medvetenhet, enkel att utföra men svår att bemästra: Köp något som du verkligen tycker är gott, t.ex torkad frukt eller en din favoritgodis. Ta en bit i munnen och motstå impulsen att göra det som du tycker är godast. Om din impuls är att tugga, tugga inte. Vill du suga på en godisbit, lägg den mellan tänderna istället och bara håll den där. Bli medveten om sinnets försök att gå tillbaks till ditt tidigare beteende. (Jag har märkt att det blir svårare om man har fler bitar i munnen samtidigt) Öva att medvetet känna varenda liten del av biten i munnen och alla smaker. Det som var intressant för mig i den här övningen var hur korta intervallerna blev mellan omedvetet och medvetet beteende. Det var precis som att min mun tuggade omedvetet, även om jag fokuserade på att inte tugga! När man mediterar kan det ta lite längre innan man blir medveten om att man tänker, här är det nästan momentant, och man kan studera själva processen mer noggrant. Vad är det som händer i...

Igår övade jag Rätt uppmärksamhet genom att gå på stan och betrakta människor och situationer utan att fälla något omdöme. Man måste lära sitt ego att inte falla för impulser och tidigare agerande, istället ta avstånd från känslorna och bara se situationen som en händelse. Målet är som jag förstår att inse att man är inte sina känslor, de är bara ett framträdande av egots omättliga begär. Det är inte alls lätt. Ofta tappar man lite fokus och plötsligt tänker man en omedveten tanke om något man gillar eller ogillar. Observera att även positiva saker är något man inte ska reagera på. Alla reaktioner är något som håller en kvar vid begär och lidande. Istället ska man låta inre värden som kärlek, omtanke och respekt växa fram, som oberoende av situation ska finnas inom en. Att låta ens sanna jag vara beroende av yttre omständigheter, är inte det att verkligen falla för impulser?

"Slumpen är ingen tillfällighet" är ett synsätt som stämmer bra överens på Grottan i snön . Jag hittade den genom att leta efter en annan bok på biblioteket, och plötsligt bara håller jag i den här biografin. Diane Perry är en kvinna som växte upp i 60-talets England. Med en oförklarlig längtan efter österlandets mystik, kunde hon vid 21 års ålder inte hålla sig längre utan sparade ihop till en resa till Indien. Genom en serie händelser hamnade hon till slut i ett Buddhistiskt kloster i nordligaste Indien, där hon bytte namn till Tenzin Palmo , avlade ett löfte som nunna och fortsatte att utforska sitt djupa intresse för Buddhism. Problemet för henne var att hon var kvinna i en väldigt mansdominerad religion. Hon behandlades väl, men i bakgrunden fanns hela tiden attityden att hon var kvinna och därför inte hade någon större chans att nå upplysning. Frustrerad och besviken beslöt hon sig att flytta iväg till en så isolerad och avlägsen plats som möjligt, och lovar sig själ...

En central del inom den åttafaldiga vägen är att bli medveten om, och bryta sina vanor. Den sjunde föresatsen Rätt uppmärksamhet ska användas för detta, men det är inte alltid så lätt. Jag kanske är ovan, men att bara betrakta sina omedvetna handlingar känns som en väldigt lång process. Därför är jag väldigt glad över boken Mastering Your Hidden Self , ännu en bok som jag rekommenderar helhjärtat. Den handlar om en uråldrig lära från Hawaii som kallas Kahuna, och den gav mig en aha-upplevelse inom hur de ser på vårt undermedvetna. Enligt Kahuna är vårt undermedvetna precis som ett datorprogram som vi själva styr. Vi programmerar vårt undermedvetna med vartenda val vi gör, och vårt undermedvetna utför snällt våra instruktioner i bakgrunden. Ett exempel är om man äter chips, man börjar äta ett och snart kastar man i sig chips. Det är en undermedveten process som har startat, vi har reagerat positivt på känslan av att äta chips och vårt undermedvetna upprepar den positiva processen utan ...

En av mina favoritböcker heter The Freedom of Choice , en stimulerande, provokativ och underhållande bok som handlar om att upptäcka och bevisa uppkomsten och syftet med Universum. Jag skulle kunna skriva massor om den, men bokens hemsida säger en hel del. Om ni är det minsta intresserade av vårt medvetande, Universum, meditation eller meningen med livet i allmänhet tycker jag ni ska köpa den här boken! Det jag tänkte gå in lite djupare på är hur väl den här boken överensstämmer med den åttafaldiga vägen. På sidan 62 använder författaren Dr. Tom Chalko två frågor som man kan ställa sig för att filtrera bort propaganda, doktriner och annan felinformation som inte har något med Universums syfte att göra: Förhindrar den utvecklingen av individen? Begränsar den någons Fria vilja? Dessa två frågor är enligt Chalko den innersta naturen med Universums syfte, så låt oss tillämpa dessa frågor på den åttafaldiga vägen och se hur väl de stämmer överens. Den åttafaldiga vägen är ju erkänd genom n...