Medvetenhet utan dömande

Igår övade jag Rätt uppmärksamhet genom att gå på stan och betrakta människor och situationer utan att fälla något omdöme. Man måste lära sitt ego att inte falla för impulser och tidigare agerande, istället ta avstånd från känslorna och bara se situationen som en händelse. Målet är som jag förstår att inse att man är inte sina känslor, de är bara ett framträdande av egots omättliga begär.

Det är inte alls lätt. Ofta tappar man lite fokus och plötsligt tänker man en omedveten tanke om något man gillar eller ogillar. Observera att även positiva saker är något man inte ska reagera på. Alla reaktioner är något som håller en kvar vid begär och lidande. Istället ska man låta inre värden som kärlek, omtanke och respekt växa fram, som oberoende av situation ska finnas inom en. Att låta ens sanna jag vara beroende av yttre omständigheter, är inte det att verkligen falla för impulser?

Kommentarer

  1. Det där har jag också försökt att "träna" på. Att inte vara fördomsfull och "gissa" utan att betrakta och "lyssna". MEN - det är grymt svårt.

    Ett exempel: En man hade handlat på ICA, och precis när han skulle gå tittar han på kvittot och upptäcker att en rabatt inte dragits. Han går till den mycket upptagna kassörskan (lång kö) och informerar om felet, varvid hon genast erbjuder sig att korrigera detta när hon är klar med befintlig kund. Mannen säger då att då spelar det ingen roll och står och tjatar med kassörskan en stund.

    Vän av det sunda förnuftet tänker då: Hur mycket rörde det sig om, 5,50kronor? Varför bry sig? Sådant blir jag grymt upprörd över (fast på insidan förstås ;)

    Utan känslor, dör vi då inte blott som djur istället för människor? Hmmm....

    SvaraRadera
  2. Detta är min logik;

    Att inte jaga glädjekickarna, dvs det som gör att vi reagerar med glädje, utan istället lära oss att leva ett lyckligt liv oberoende av situation, låter lockande.


    Det innebär att jag köper: "Observera att även positiva saker är något man inte ska reagera på".

    Därmot ter sig det livet - om man någonsin når dit - så distanserat från... - ja låt oss säga mänskligheten. Om man förlorar gemenskapet i ett enkelt skratt till ett dåligt skämt, och istället lever i sin upplyfta tillvaro, var får kärleken då sin näring..?

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Recension - Grottan i snön

7. Rätt uppmärksamhet

The Freedom of Choice - En jämförelse med vägen